Igår kväll fick Joline problem med andningen och lät hes och hostig. Bägge mina föräldrar har haft lunginflammation och givetvis trodde jag att Joline också fått de. Hennes andning blev allt sämre och de gick undan så vi åkte upp till barnmottagningen. Febern som varit som bortblåst hade kommit tillbaka och nu hade hon 39.9. Vi kollade syresättningen och den var bra så hon fick iallafall luft. Vi skulle avvakta i väntan på läkare då Joline ändå verkade må bra. Men hon hostade till och började gråta, en gråt jag aldrig tidigare hört. Hon kippade efter andan och de lät dom hundskall från hennes strupe. Läkaren skyndade sig dit och konstaterade de jag trodde - Joline har fått krupp. De blev till att inhalera adrenalin med en mask för hennes ansikte. Detta gav henne panik och hon skrek så mycke att hon kräktes upp allt de hon ätit under dagen. Tillslut orkade hon inte skrika mer och somnade. Älskade vän, de gjorde så ont att se henne vara så ledsen och framförallt att JAG , hennes mamma, hennes trygghet gjorde detta mot henne. De slutade med att vi blev inlagda och har sovit här under natten. Nu väntar vi på att se om vi får bli utskrivna. En stor ros till personalen på barnmottagningen son skötte allt med bravur. Så ska personal på sjukhus vara !!