HemNär mammahjärtat går sönder ..
Joline har haft en omtumlande start på livet. Hon föddes med lunginflammation, en bakterie i örat och på tårna. Hon spenderade sin första vecka på Neonetal med syrgas och elektroder uppkopplad till en skärm där vi förtvivlade föräldrar såg hur dålig syresättning hon hade om hon inte fick hjälp med syre. När syresättning sjönk väldigt så larmade de högt och tydligt i salen där Joline och ett annat nyfött barn låg och de kom en sköterska dit för att kolla hur de låg till. Dett va hemskt och starten på familjelivet blev inte som vi tänkt oss.
Men Joline va stark och blev frisk snabbt men va för trött för att äta p.ga infektionen. Detta gjorde att hon rasade i vikt och fick inte i sig något. Amningen slutade fungera då hon va för trött för att suga vilket tillslut ledde till sondmatning genom näsan. 1 dygn med den slangen i näsan och de vände. Amningen gick kanonbra med amningsnapp och de är inte förrän förra veckan vi har börjat ta bort den och hon är så duktig.
P.ga denna start lärde vi oss mycke om hur de var att vara förälder då vi kastades in i de så fort och vi hann liksom inte vara i den där rosa kärleksbubblan som man ska få vara när man fött barn. De va på allvar och vi fick ta hand om ett sjukt barn. Tack vare den oerhört kompetenta personalen på Neo så fick vi en föräldrarkurs på 1 vecka och de är jag tacksam för idag. Kommer aldrig glömma dom på Neo och tänker på dom varje dag.
Därför när Joline började kaskadkräkas från ingenstans fann jag mina tankar tillbaka på tiden på neo och blev jätte orolig. Personalen på Barnavdelningen va inte i närheten av lika kompetenta och lämnade oss i ovisshet. När vi igår kväll fick reda på att Jolines levervärden ökat och kräkningarna kommit tillbaka så gick mitt hjärta sönder. Vi fick inga svar och vände oss åter till Neo som ännu en gång visade sin kunnighet och hjälpte oss igenom en gråtande mamma och en tröstande pappa. Vi kunde sova lugnt och avvakta tills morgondagen.
I morse va vi återigen på Barnavdelningen och träffade en underbar läkare som satte alla bitar på plats och nu är vi lugna. Levervärden kan gå upp när man har infektion i kroppen och den ökningen Joline hade var inget att oroa sig för. Att ett barn kräks då och då har att göra med outvecklade tarmar och magmun och Joline är fullt frisk.
All oroa kan stillas om man lyckas stöta på rätt läkare ... 
(En nyfödd Joline på Neonetal)
Alltå, blir lite upprörd av det du skrivit - att det finns så dålig personal - det är det som gör mig upprörd! Tur att ni i alla fall fick prata med kunnig personal som kunde förklara hur allt var med er lilla tös och stilla er oro! Härligt att läsa att allt är bättre med henne nu och hoppas det håller i sig! :)
Nej, inga känningar här inte. Tar det hela med ro. Kommer inte bebis idag "får" den inte komma de närmsta dagarna heller (upptagna födelsedagar då nämligen, hihi). Så vi får väl se ;)
Ni har verkligen haft en tuff början! Skönt att allt är bra nu!
Det skär verkligen i mammahjärtat när det är något med ens barn.
Det var som när vi åkte in till akuten, aldrig varit så rädd och aldrig gråtit så mycket och aldrig varit så lättad när allt blev bra.
Våra små hjärtan :)
Kram på er!
Ja älskade Liza, så här blir det när man blir förälder...en gång förälder, alltid förälder. Spelar ingen roll hur gamla ni barn blir, ni är ändå alltid våra "barn". Att träffa rätt sjukhusvård och rätt personal är A o O när man har sjuka barn. En orolig förälder går så lätt att lugna om man som sagt träffar på kompetent och vänliga läkare m.fl. Puss på er alla tre!
Oj, vad jobbigt ni haft det! Det är verkligen så otroligt viktigt att man träffar rätt personal...
Vi använder också amningsnapp då Charlie inte vill gapa ordentligt när han äter, jag hoppas dock kunna sluta med den snart... Hur har ni gjort för att vänja av den?
Massor av kramar till dig vännen!!!!
Men shit vilken start ni fick. Är glad att allt är bättre och att Joline visade sig vara en stark tjej.
Det känns hel skumt att sitta här och följa er via er blogg. Men jag är sjukt nyfiken och riktigt glad för att ni två (nu tre) fått en så fin framtid ihop.
Det är kul och spännande att se andra människor lyckas och må bra!
åh det förstår jag! Även om man DESPERAT ville ha ut knodden så var man ju glad att man slapp neo och att han var frisk när han kom.
Hur har ni det nu, har hon kryat på sig lite? Hoppas det. Vi har det oförskämt bra, iaf lillen ;) Har dock lite panik när vi går på stan med allt folk och alla knarkare som det finns i denna staden. USCH! Folk har inte vett att ge fan i barnvagnar tyvärr..
Fu vilket elände er lilla sessa gick igenom i din första tid i livet utanför din mage... Tur att hon mår hyfast nu och är påväg tillbaks......
De där med magmun å kräkningar känner jag igen.. Melwin är nu ju snart 4 månader och 3 veckor... Och spyr VARJE DAG OFTA OCH GANSKA MYCKET!!! Men det är som det är och det växer bort säger de,.,
Håller alla tummar att lilltjejen frisknar till helt och hållet snabbt =)
NJa.. febern kommer och går.. HIMLA KONSTIGT!!!! Får ta det med BVC imorgon...
Önskar er en kanon fin helg.. STOR Kram från mig och Melwin
Men va skönt att hon är ok. Fast det måste varit grymt jobbigt för er..
Jag vet precis hur det känns. Min tjej föddes med urakut snitt i v.42, hon klarade inte en förlossning för hon var för liten och svag, bara 2600 g. Vi bodde på Neonatal i 10 dagar och hon hade också slangar överallt och var uppkopplad till det mesta.
det gör ont i mammahjärtat, verkligen. och det gör det fortfarande när jag tänker på det, även om hon är frisk och pigg idag utan några men. det kommer det alltid att göra, det är ju en omtumlande händelse att vara med om, både för barn och föräldrar.
man måste verkligen få "rätt" läkare som man känner förtroende för, och precis som du, tycker jag att personalen på neo är helt otroliga. hoppas er lilla kryar på sig snart.
Kramar!
Oh.. hoppas verkligen att allt är bra nu. Kan verkligen inte förstå hur jobbigt det måste vara som mamma...
Sv: Ja, men eller hur! Är lite nervös för att allt ska stanna av nu bara. Det vill jag ju verkligen inte, men har hört om alla luringar.
Tack så mycket, kan nog behöva några som tänker på mig ifall jag hamnar på förlossningen haha :D
Åh en omtumlande start minst sagt,skönt att hon är frisk!
Ja eller hur jag förstår inte heller att bebis inte vill komma ut med det fina rummet vi fixat o allt!Busunge!
Förhoppningsvis sista BM besöket idag=) Ja hoppas det bara säger pang boom för mig med snart,hehe
Åh, stackars liten som fick en så svår start i livet. Skönt att hon är frisk och så stark. :)
Svar: åh vad roligt. Jag visste inte att man kunde besöka postorderföretagen så. :)
Ja, det får du allt visa bild på. Alltid roligt att se vad/hur andra har det. :)
Vi mår helt okej. Både jag och sambon är förkylda men vi håller tummarna för att det ska hinna ebba ut lite innan bebis kommer.
Hur är det med er? Friska och krya allihopa nu hoppas jag?! :)
Kram
Hård start! Skönt att det är bättre nu. Känner så väl igen det där med att slängas in i allt och lite missa den där bubblan alla pratade om. En månad tidig slapp vi neo men låg på medicinsk BB-avdelning i en vecka och sen barnavdelning ett par dagar och återbesök och provtagningar efter det. Kan också så här i efterhand känna tacksamhet över de extra dagarna på sjukhus med massa stöd och hjälp från duktigt folk fast just då ville man ju bara hem och vara familj. Upplevde också dagarna på barnavdelning så mycket värre än de på BB. Tur att det finns bra läkare när de behövs (både rent medicinskt och för att förklara)!
