Va fan ? Igår va de strålande sol och -2 grader ute. En helt underbar snart-vårdag. Men de va inte långvarigt. Idag är de grått, blåser likt en storm på havet och inte nog med de- De snöar apa. Ja de kommer inte apor från himlen men jaaaa ni förstår. Mindre krävs ju för att förstöra humöret. MEEEEEEN jag har ju 2 söta hundar som slickade mig i ansiktet tidigt i morse och ville att Mamma skulle mysa med dom. Inte nog med de - Har världens sötaste dotter som tyckte Mamma skulle gå upp vid 05 redan. Tror ni mig om jag säger att nu 6 timmar senare, så är jag trött!?
Nu ska jag passa på att vila medans Joline somnat i Babysittern i sin nya fina outfit hon fick av Farfar och BonusFarmor igår ♥

Får en del frågor på bloggen. Många av er har inga egna bloggar så jag kan inte svara på era frågor.
Passa på att fråga VAD ni vill så ska jag sammanställa ett inlägg med frågor och svar.
Sounds Good?

Grattis Sanna och Mattias som natten den 27:e Januari fick en liten son.
Exakt 1 månad efter kusin Joline♥

Nu är hon folkboförd våran lilla Joline, så nu finns hon officiellt . .

Idag blir våran underbara Bebis hela 4 veckor. Jag tycker tiden rullar på i rask takt och de händer mycke från dag till dag. Hon har varit en Bebis som varit väldigt med från början men nu får man riktig ögonkontakt och kan "kommunicera" med henne på ett helt annat sätt. Hon har sin mammas vilja och får hon inte som hon vill direkt så säger hon de. Men hon är väldigt lätt att göra nöjd för till 99 av 100 ggr när hon skriker så vill hon ha mat. Är de inte mat så vill hon ligga i famnen och traska runt i lägenheten.
Vi firade hennes 4 veckorsdag med att fotografera henne i Pappa Castors Bebiskläder. Svårt att tänka mig att han haft på sig detta . . .

Mamma Älskar Dig

Joline älskar att bada♥

Nu sitter jag här och väntar på att min underbara sambo ska komma hem på lunch så jag kan pussa på honom och sen ta ut hundarna på promenad så han får umgås med sin dotter lite innan de är dags att åka tillbaka till jobbet. Ska försöka få in den rutinen att när han kommer hem på lunchen så tar jag ut hundarna en sväng så jag får luft och Castor får egentid med Joline.

Vet att de finns en del Mammor som läser min blogg så jag tänkte ställa en fråga  till er.
När Joline föddes så fick jag en rejäl smäll på svanskotan och fick åka rullstol i 4 dagar. Detta blev bättre och försvann nästan men nu är de tillbaka och jag kan knappt sitta.
Någon som känner igen sig i detta ?
Har inte tid för återkontroll förrän i Mars.

Nu ska lilla familjen ut på promenad. Mamma, Pappa ,Bebis och Hundar beger sig ut i mörkret ♥

.. Grattis min underbara Dotter, idag blir du 3 veckor.
Känns som de va igår jag låg med värkar på förlossningen och undrade vad de va för en liten krabat som gömde sig i min mage. Underbara 3 veckor, njuter av varje sekund med min familj.
Igår fick hon en liten present av sin Mormor och Morfar, riktigt gulligt!


6 nappar och en underbart fin napphållare. Allt från Namnnappen.se

Rosaklätt litet knyte ♥

Nybadad och nöjd !

♥

Ja såhär som nyblivna föräldrar är ju allt man gör tillsammans med sitt barn för första gången

Igår va en dag då de blev mycke saker för första gången. Jag vet inte riktigt vart dagarna tar vägen. Jag ligger och tittar på Joline flera timmar om dagen och kan inte slita ögonen från våran skatt. Igår sa dagen bara vips och så var de dags att gå och lägga sig.

 
(Första gången Joline träffar Farfar och Bonus farmor)

 
(Första promenaden)

(Första träffen med Kusin Jaime, Joline sov sig igenom mötet men ändå)

Nu väntar vi på att BVC ska komma hit och mäta o väga lilla skatten. Ska bli kul att se hur mycke hon har gått upp med tanke på att hon äter som en mindre häst!

Idag har vi invigt babygymet och de gillade fröken. Låg och kvittrade och tittade på sig själv + alla djur!

Lilltjejen gillar mat om man säger så. Punktlig är hon också. Var tredje timme vaknas de och då myser vi i amningsfåtöljen, bara hon och jag. Underbart! Nu ligger hon på fårskinnspläden här brevid och sover i sin söta rosa pyjamas. Villkorslös kärlek de är vad det är!

Idag var de 1 vecka sedan våran underbara Joline Astrid Good kom till världen, ack så efterlängtad. Idag blev vi utskrivna helt från neonetal avelningen och Joline är nu helt frisk. Lungröntgen visade att lungorna är helt friska och infektionsvärdet va nere på 3 (de ska ligga under 8)
Så ikväll ska vi tillbaka till sjukhuset för hennes sista antibiotika dos sen kan äntligen de riktiga familjelivet börja. njuta på riktigt. Att vara mamma är så underbart och mer än jag någonsin kunnat drömma om♥

Dagen jag aldrig skulle komma, den kom - Snabbt dessutom.

Söndag den 26:e va som vilken dag som helst. Ja och Castor hade en slappdag och runt 20 tiden bestämde vi oss för att sova då vi båda va jätte trötta. På väg till sängen kom en kraftig värk och jag fick stanna upp en stund. Någon minut senare avtog den och jag trodde såklart att de inte va något mer med de utan gick och la mig i sängen och såg fram emot att få botat tröttheten. Max 2 minuter i sängen så kom de ytterligare en värk och då förstod jag att de va något på gång. Avvaktade lite och Castor började klocka värkarna som kom mellan 5 - 7 minuters mellanrum. De blev ett par vändor på toaletten då de tryckte på rätt kraftigt och där va de rätt behagligt att sitta mellan värkarna. Men när värkarna väl satte igång igen gick de inte sitta så jag ställde mig i duschen. Där stod jag i säkert 20 minuter medans Castor ringde förlossningen och kollade så att de fanns plats ifall vi behövde åka in snart. Plats fanns de men hon tyckte jag skulle avvakta så länge de gick. De va min enda tanke också, stanna hemma så länge de går för jag vill inte bli hemskickad. Men när klockan närmade sig 23 så fixade jag inte smärtan och vi begav oss mot förlossningen (Tur att BB-väskan va klar- inte)

På förlossningen möttes vi av en BM som gav mig dåliga vibbar och jag bad till gud att jag skulle slippa ha henne och den bönen hördes för sedan kom Susanne, en underbar människa!

Vi pratade lite och värkarna fortsatte komma och vi kopplade upp mig och kollade hur allt såg ut. Jag låg och våndades under dom 30 minuterna jag låg där i sängen och ville bara ställa mig upp. De kändes som jag låg där en evighet. Jag ville gå under jorden av smärtan och BM kollade om jag hade öppnat mig något och se vips de hade jag - 4 cm. De va dags att förflytta sig till rum 6 där Joline skulle komma till världen.

(Sista magbilden bf+9)

Inne på förlossningsalen fick jag testat lustgasen och tyckte inte den va nåt märkvärdigt utan mådde mest illa. Då hade jag ingen aning om att den skulle bli min bästa vän den natten. Värkarna blev allt mer intensiva och kom med ca 1 minuts mellan rum. Andades mig igenom dom och började fatta mer och mer tycke för lustgasen och illamåendet som kom i följd va värt de - tills jag kaskad kräktes. Men de kunde inte hjälpas, jag fixade inte att ta mig igenom värkarna utan. Smärtan fortsatte komma med ca 1 minuts mellan rum och de fanns ingen tid för vila mellan värkarna och denna intensivitet tog hårt på mig tidigt.

Smärtan blev om möjligt värre och värre och jag bad om att få EDA. Smärtan fick mig att kräkas så bortsett från bebis i magen så va jag helt tom. BM sa att så fort jag fått min bedövning skulle allt bli så mycke lättare och de skulle bli en ren befrielse. Vid 02 så kom läkaren och satte sprutan - nu va de bara att vänta.
Värkarna tilltog i styrka och fortfarande så hade jag inte mer än 1 minut att vila och hämta kraft. Väntan på att EDAN skulle kicka in den va i onödan. INGET hände och jag började tycka att kämpandet va förgäves. Läkaren kom tillbaka för att öka dosen med bedövning och jag fick nytt hopp, ännu en gång förgäves.



När klockan blev 05 var jag öppen 10 cm och jag ville verkligen ha ut henne för smärtan va outhärdlig. Vid denna tidpunkt tappas jag på urin och kräks återigen av den sjuka smärtan. Lustagsen gjorde ju sitt den också då jag vid denna tidpunkt legat med den varannan minut i ca 5 timmar. BM reagerade dom sista timmarna över hur länge  värkarna höll i sig och hur tätt dom kom och uppmanade mig att kämpa på trots att jag inte fick någon vila.
När klockan blir strax efter 05.30 börjar hoppet ännu en gång att lämna mig och jag får rådet att lägga mig på sidan med benet upp över ett benstöd då jag legat på rygg ända tills nu. Om de hade gjort ont tidigare var de inget emot vad som kom i denna ställning.
Där blev smärtan så påtaglig att jag kräktes mitt i en värk och jag kunde inte fokusera på något.
Efter ca 30 min klarnade jag till i huvudet och sa till Castor att detta kommer inte att gå. Något måste göras och de måste göras snabbt. Jag hade legat med värkar som kom med en minuts mellanrum sedan 23.30 och nu gav jag upp. BM pushade på och sa att de är klart jag fixar de men jag visste att om inget händer nu så ger jag upp. Gick återgå till ryggläge och BM undersökte mig och vad hände - Jo där var huvudet, redo att kika ut.
Någonting hände och jag fann en kraft som måste motsvara en superhjältes. Krystvärkarna började 06.15 och 3 krystvärkar 20 minuter senare föddes våran underbara dotter Joline
Castor va ett underbart stöd och utan hans stöttning hade jag aldrig fixat detta. Älskar er 2 så galet mycke!

Känslan är så obeskrivlig och alla ni som har eller kommer att uppleva detta är så lyckligt lottade♥

(Återkommer om neonatal upplevelsen och varför vi hamnade där)

Blir lite dålig uppdatering då all min fokus ligger hos Castor och Joline. Men tänkte att jag skulle försöka knåpa ihop en förlossningsberättelse senare under dagen. Nu ska vi bege oss till Neonetal så ska lille skruttan få sin penicillin. Näst sista dagen - wohoo.

♥